Tvättdilemman

Varför är jag den enda människan i hela världen som inte lyckas förstå hur tvättstugans bokningssystem fungerar? Eller. Varför lyckas jag aldrig boka i tid, trots att jag vet - någonstans, längst bak i hjärnan, blandat med gymnasiefranskan och Get Fuzzy-strippar från fyra år tillbaka - att man måste vara nere flera decennier i förväg?

Normala människor bokar säkert nästa tvättid ungefär samtidigt som kläderna torkar i torktumlaren.

I min värld ser det ut så här: kläderna börjar sina, jag börjar fundera på att det är dags att tvätta. En dryg vecka senare har jag inga rena underkläder kvar att ta på mig, och går därför ner till tvättstugan, där jag inser - och blir alltid lika förfärad över detta faktum - att det är sex dagar kvar till nästa lediga tvättid. Jag tvingas köpa nya trosor och strumpor för att överleva veckan.

Utöver att detta är lite irriterande, så resulterar det, som ni kanske förstår, i att min tros- och strumpgarderob svämmar över och snart kommer att behöva en egen lägenhet för att få plats.

I jultider har man oftast inte så många lediga stunder till att tvätta, särskilt inte om man jobbar inom handeln och därmed jobbar ungefär sjuttio timmar i veckan runt jul. Det är dessutom en tid då man gärna vill vara lite extra fin på alla roliga middagar och fester man ska på, och därför vill ha de fåtal kläder man faktiskt tycker om rena och nytvättade.

Tydligen är jag inte den enda som tycker det. Den enda lediga tiden som fanns i min tvättstuga var på julafton, och så fan heller att jag tänker vika tvätt hellre än att kolla på Kalle, vilket är anledningen till att jag idag bar med mig en enorm säck kläder på kollektivtrafiken hem till mina föräldrar, lånade deras tvättmaskin, och sedan torkade kläderna med en hårfön - mamma och pappa äger dessvärre ingen torktumlare - tills den dog av överhettning.

Inte helt okej.

Förkylning och serie-överdos

Jag har varit mega-förkyld i några dagar nu. Hostar massor, är jättetäppt och snuvig samtidigt, och är febrig och äcklig i största allmänhet. På grund av detta har jag kollat på Vänner i stort sett oavbrutet i 48 timmar. Nästan. (Eller, ja, det kanske inte bara beror på att jag varit sjuk. Jag kollar på tv-serier oavbrutet ändå. Men ändock.)

Vänner är bra. Men. Ibland undrar jag om tv-serier börjar ta över mitt liv lite för mycket. Pratade med Jonathan igår, och han undrade hur jag mådde.

"I'm fined... Fine...d. Fine... d"

Vi kopplar båda samtidigt till avsnittet då Monica är förkyld och inte kan säga "fine".

"You know, when you put a "d" at the end of fine, you're not fine."

Hm. Måste sluta kolla för mycket på tv-serier. Måste sluta prata helt i citat och referenser.

Men ibland är det så svårt. Allt som behövs sägas har redan sagts så väl, så koncist. På tv.

Hur säger man t. ex. att två människor är som skapta för varandra utan att påpeka att "She's your lobster!"?

Hur föreslår man någonting utan att tillägga "It's gonna be legendary!" liksom?

Och så vidare.

Ack.

Belle & Sebastian!

Åh.

Lyssnar på min gamla B&S-skiva igen. Det var länge sedan sist, jag vet inte varför. Belle & Sebastian är kärlek.

And I know it could be me
I’m always asking for more
I keep running round in circles
I keep looking for a doorway
I’m going to need two lives
To follow the paths I’ve been taking
- Stay Loose

But it takes more than this to make sense of the day
Yeah it takes more than milk to get rid of the taste
And you trusted to this, and you trusted to that
And when you saw it all come, it was waving the flag
Of the United States of Calamity, hey!
After all that you've done, boy, I know you're going to pay
...
Now the trouble is over, everybody got paid
Everybody is happy, they are glad that they came
Then you go to the place where you've finally found
You can look at yourself sleep the clock around
- Sleep the Clock Around

Det är omöjligt att inte tycka om B&S. Det är omöjligt att inte bli lycklig av musiken.

Nu ska jag lyssna vidare på Dear Catastrophe Waitress. Alla borde äga den här skivan.

Krigszonen i Näckrosen

Tentaskrivande är lika med en extremt nerstökad lägenhet - jag unnar mig att slippa städa för att kompensera hemtentabluesen - och colaburkar och flaskor överallt - jag unnar mig cola, i stort sett alltid, men lite extra när jag skriver tenta och tycker synd om mig själv.

Utgångar, särskilt utgångar på jobbhelger, är lika med en extremt nerstökad lägenhet - jag rotar runt hejvilt i garderoben för att hitta något fint innan jag ska ut, och kastar sedan av mig tidigare nämnda fina i en stor hög när jag kommer hem i fyllan och villan, och ställer lite halvt urdruckna glas med Resorb här och var.

Tentaskrivande med paus för utgång på fredag och lördag, då jag dessutom jobbade hela helgen, resulterar i att min lägenhet ser ut som ett bombnedslag. Nu är det så illa att jag inte riktigt orkar göra något åt det.

En in i helvetes jävla ond cirkel.

Eller att jag helt enkelt är extremt lat.

I-landsproblem

Så många dumheter man kan få för sig att ha ångest över.

Är det för att jag inte har något bättre att göra som jag spenderar en söndagseftermiddag liggandes i fosterställning på min säng, krisandes för att jag har för många lägenheter att välja bland?

Eller är det kanske bara en oföränderlig del av min personlighet? Att ha ångest. Eller möjligen att inte kunna fatta beslut.

Jag vet inte. Men jag läser vidare i Pappa Goriot och Röda Rummet (jag har för tillfället för många böcker att läsa, så det här med att läsa en bok i taget funkar inte längre) och knaprar på minimorötter.

Jag bor i en ölburk

Folk av olika slag hemma hos mig i stort sett hela helgen genererar sjuka mängder ölburkar. Och tomflaskor. Och disk. :( Och min säng är så obäddad att jag vill gråta lite när jag ser på den, inte för att jag förstår exakt hur det gick till.

Fast å andra sidan resulterar det också i att jag får resterna av den psykopatiskt goda tårtan Mirjam gjorde till Frekes födelsedag, för att födelsedagsbarnet himself är för lat för att hämta den. Plus nästan en hel flaska Baileys. Inte för att jag dricker det, men någon kommer väl göra det. Någon gång.

Oh. Fördelar och nackdelar.

Ständigt uppkopplad

Jag börjar stilla misstänka att vår umgängeskrets lider av överkommunikation. (Och överkonsumption av alkohol, för den delen)

Detta börjar jag reflektera över då jag sitter i en soffa med Anna och Soffan. Alla tre sitter med mobilerna framme och sms-ar fram och tillbaka. Anna har dessutom laptop i knät och facebookar och chattar samtidigt.

Och så pratar vi lite med varandra också. Emellanåt.

Vilket stort behov vi har av att kommunicera - med alla, hela tiden. Har vi så mycket att berätta egentligen?

Och hur ironiskt är det inte att jag sedan känner behovet att vidare berätta detta här. Envägskommunikation ut i cyberrymden.

Natt-jobbande

Jag har svårt att ta ställning till det här med stormötena på jobbet. En gång i månaden måste man sitta kvar på jobbet och gäspa sig fram till elva eller halv tolv och sen kasta sig ut i natt-kollektivtrafikens djungel för att ta sig hem. Och - eftersom schemagudarna (eller chefen) är emot mig - givetvis alltid vara på jobbet vid öppning nästa dag.

Men å andra sidan får man gratis middag - kebabrulle och cola är ju alltid rätt - och dubbelt betalt i tre timmar. Och - det här är nästan det bästa - man får betalt i stort sett för att göra absolut ingenting utom att sitta och lyssna på VHC i nån timme och sen sitta med kassatjejerna och ha lite mysigt planeringsmöte. Vilket innebär att en stor del av 'jobbandet' är att träffa folk och vara lite social ett tag.

Och det är ju mysigt. Så man kanske inte ska klaga för mycket?

Lifelong party

Jag lyckas inte så väl med att inte dricka alkohol. Eller att sova, för den delen. I onsdags fikade jag och Jenny.

Jenny: "Ikväll ska jag definitivt inte till villan."

Jag: "Jag håller med. Det har blivit för mycket öl på sistone. Vi tar det lugnt ikväll. Vad skönt det ska bli!"

Jenny sms:ar mig halv tio på kvällen. Villan frågetecken, och snart sitter vi där med en öl i handen och fattar inte riktigt hur det gick till. Det slutar precis som förra veckan med taxi hem vid tre-tiden och mycket trötthet nästa dag.

I fredags var det Star Wars-pub, och vi var givna gäster. Det går inte att tacka nej till. Eftersom jag jobbar nästa dag tänker jag att det vore ganska skönt att gå hem tidigt, men villans vin ställer till det för mig på den fronten. Det är nämligen ungefär 150% alkohol i deras vin - ja, visst är det vetenskapligt bevisat - så efter tre glas är jag på galet party-humör och allt slutar med fyllekäk på Max, och att vi vinglar hem vid halv fem-tiden.

Det var jättekul att gå upp och jobba på lördagen.

Igår var det utgång med jobbet som gällde. Jag hade lovat sen tidigare, så även fast jag var extremt opepp och mest bara ville lägga mig så tänkte jag att jag borde gå förbi en snabbis. Åka dit, dricka ett glas vin, sjunga en låt på Sing Star och hem med nästa buss typ.

Eller så dricker man en flaska vin på förfesten, hänger med till Pergola och vidare till MP och somnar slutligen i en kollegas säng vid fyra-tiden. Har jag nämnt att jag även jobbade på söndag?

Det händer för mycket i mitt liv. För mycket öl, för många människor, för många stammisställen.

När ska man ha tid att sova? Januari?

Äventyr i litteraturdjungeln

Idag hällde jag nudelsoppa på Hamlet.

Det händer ju inte varje dag.

"Ska vi ta en elfte?" - pitcher style

Hur man beter sig för att bli bjuden på efterfest i Årsta:

Börja med att dricka dryga elva Sofiero-pitchers delat på fem pers. Gå fram till tre okända killar och stör deras biljard-spel, för ni har bestämt er att mingla. Sno deras öl. Förstör deras biljard-spel genom att a) ha ner det vita klotet och b) spilla öl på biljardbordet. Sno - ganska odiskret - en av deras tröjor p.g.a. att den har särskriven text. Så fort ni kommer in på efterfesten, bänka er vid datorn och Facebooka och klaga högljutt över värdens musiksmak. Sno hans kylskåpsmagneter. Däcka i hans säng och gå ingenstans förrän klockan tolv på söndagen.

The Årsta incident, liksom.

Jag, Anna och Mirjam satt i en hög i Annas soffa i ganska många timmar på söndagen - när vi väl lyckats virra oss hem från Årsta - och pusslade ihop föregående kvällens händelser och fylle-diskussioner. Allting snurrade och vi kom överens om att eftersom vi alla kände likadant måste vara rummet det var fel på, och inte våra huvuden. Då vi satt och var allmänt extrem-borta, med en minst tio-dubblad reaktionstid och satt och skrattade och fnissade åt ingenting och sa mystiska saker mest hela tiden bestämde vi också att vi fortfarande måste varit fulla. Klockan tre på eftermiddagen. Jomenvisst.

För att fortsätta min fullosofi-dokumentering - se Frekes sms nedan för första inlägget - vill jag bara berätta Annas beer logic-teori som jag tänker kalla "Sambo sambo Clara":

"Eftersom du, jag och Mirjam jobbade på Grönan tillsammans är vi som en enhet, så vi är en och samma människa. Och jag och Jenny är ju sambos, så vi är också samma människa. Och om jag är samma som dig och Mirjam och Jenny, så måste ni alla också vara en enhet. Vi blir alla en stor enhet. Alla blir en stor sambo.

"Alla är sambo. Sambo sambo."

"Men jag då, jag är ingen sambo?"

"Nej. Du är Clara. Sambo sambo Clara."

Sömnlöshet

Bakis på jobbet tre dagar i rad. Känns stabilt.

Det var en gång en torsdag. Det var visst senast jag skrev också. Ja, Jonathan skulle ju bjuda mig på en öl för att fira att jag lämnat in tentan - varför vänta tills man får betyget för att bli bjuden på öl, liksom. Jag hängde med honom och Julian och drack mystisk mörk öl på Galways, för dricker man lager på irländsk pub blir man tydligen mobbad, även om det är mycket godare. Som tur var dök Freke och Jenny snart upp, och som de fattiglappar vi är den här månaden bestämde vi oss för att snabbt röra på oss mot ett sunkigare hak.

Citykrogens image - och priser - passade mycket bättre in på vår fattigmånad än vad Galways gjorde. Där blev det både en och två och fyra öl till. Jenny och Frekes vän David dök upp med lite folk och bjöd Jenny på världens minsta Toast Skagen. Plötsligt kom jag på att klockan var halv ett och att jag skulle jobba imorgon, så jag drog med mig folket och sprang till sista tunnelbanan.

På tunnelbanan klagar Jenny högljutt. "Freeeeeeeeke. Jag är huuuuuungrig." Det var ganska komiskt. Själv satt jag och kände mig väldigt mogen och smart - sådär som man gör efter sisådär sex öl - för att jag bestämt mig för att åka hem vid en någorlunda bra tid. Tyvärr hinner jag ungefär tänka färdigt denna mening då tunnelbanan rullar in på Solna Centrum och Jenny drar ut mig och informerar om att vi ska till Max. Jenny har glömt att vi har fattigmånad. Hon bjuder mig på ett originalmål, och det var gott. Men ändock. Efter mat och vilsna vandringar mot Näckrosen i mörkret var klockan närmare två när jag kom hem.


Det var en gång en fredag. Jag vaknade efter alldeles för lite sömn för att krypa mot jobbet. Jag bestämde mig på en gång för att skita i Villan - om det nu var någon - och allt vad festande heter och istället gå hem efter jobbet, kolla på film och sova i hundra år. Jag informerar Mirjam om mina planer efter jobbet men får veta att det är oacceptabelt. Hon är på väg hem till Anna och Jenny, och efter en snabb middag är jag också det, utan att jag riktigt förstår hur det gick till. Men jag har ju ingen alkohol, så bakis kommer jag i alla fall inte bli.

Tjejerna sitter i köket och dricker något som kallar sig vin, heter varm-o-kall, och är gjort på äpplen men smakar flytande kanelbulle. Jag tycker att denna dryck låter helt psykotisk, och när jag blir bjuden på ett glas tänker jag att, "Tja, ett glas kan jag väl dricka. Utav ren nyfikenhet liksom." Tyvärr visar det sig att bara dricka-konstiga-saker-utav-nyfikenhet inte rimmar så väl överens med nykterhet, i alla fall inte om man låtit Mirjam, Jenny och Anna stå för alkohol-inköpen. Utöver äppelvinet har de införskaffat ett 15-procentigt smultronvin vars slogan är att det smakar som godis.

Så vi delar på dessa två tetror vin. Sofistikerat värre, men vin för 35 kr/litern är vin för 35 kr/litern. Så är det att vara student liksom. Det är en mysig kökskväll. Soffan och pojkar från Dalarna dyker upp och försvinner snart igen - minus en dalmas som blir kvar i köket med oss. Vi dricker Carlsberg och Corona - de kan visst köpa vettiga saker med! - poppar nittiotalsmusik, och har berättarrundor. Alla måste berätta varsin anekdot, Anna väljer tema. Första kyssar, otrohet och det något diffusa temat 'trohet - fri tolkning' diskuteras, bland mycket annat. Det var en trevlig kväll och det är trevligt att det är nära hem också.


Det var en gång en lördag. Ännu en zombie-dag på jobbet, sen hem för att städa och fixa. Ikväll är det introgasque på KI och innan dess ska Emelie komma hem till mig för att dricka Baileys och röka vattenpipa. Jag gillar inte Baileys, och det är dessutom en sjukt dålig kombination med vattenpipa. Men vattenpipan var god och det var mysigt att sitta och ha tjejsnack inlindad i filtar.

Lite varma i kroppen av Baileysen börjar vi röra på oss mot KI. Tyvärr blir vi insta-nyktra när vi ser kön. Den är minst tjugo meter lång. Ångest! Men vi har tur, den rör på sig snabbt och vi är snart inne. Tyvärr är det där det jobbiga börjar - vi måste nu försöka ta oss längst fram i garderobskön. Detta visar sig vara ett svårare projekt än man kan tro, vi står inklämda som sillar mitt i folkhavet som trycker på från alla håll. Jag har varit längst fram på många konserter, men jag tror nästan att det var mer tryck i garderobskön igår än på RHCP i Globen. Inte okej.

En dryg halvtimme senare är vi äntligen därifrån. Jag behöver en öl ganska akut, och som tur är dyker Jonathan upp precis då med våran gamla gymnasie-kompis Rihan, och några av hans kursare, och pojkarna bjuder på en runda. Efter att ha snackat gamla minnen ett tag tycker vi att det är dags att inta dansgolvet. Sagt och gjort - vi shakear loss till musiken. DJ:n verkar gilla schlager och tidigt nittiotal, men vafan, det funkar. Utan att jag riktigt förstår hur det gått till är klockan två, och det är dags att dra. Jag har ingen aning om när min buss går, eller om den går, men som tur är bor Jonathan ungefär hundra meter bort, så jag bjuder in mig själv och däckar inom ungefär trettio sekunder.


Det har varit en lång helg. En lång, lång helg. Anna sa att sova är överskattat, men efter att ha resonerat så tre dagar i rad börjar jag inse att det inte alltid är sant. Så nu är det dags att ta igen :)

Godkänd

Vad gör man när tentan är över och man blivit godkänd?

Flyger bort till tunnelbanan och med skakiga händer plockar fram mobilen och ringer random människor - typ mamma och pappa - och informerar. Känner mig extremt lättad och lite smått vilsen - vad händer nu? Hälsar på Jonathan på jobbet och får en kram och ett löfte om att han ska bjuda mig på öl ikväll. Flyger vidare hemåt på små moln-fötter och undrar vad jag ska hitta på för att fira. Bestämmer mig för att - let's go crazy! - fira med att köpa en 33cl cola-burk innan träningen ikväll.

Bra dag.

Det sägs ju att kvinnor har svårt för spatiala problem

Imorgon har jag muntlig tenta. Jag har förberett genom att varva plugget med Kyle XY. I utbyte mot fyrtio minuters pluggande får jag se på ett avsnitt. Mycket effektivt, eller hur?

Men men. Nu känner jag mig någorlunda förberedd. Jag kan i alla fall svara någonting på alla trettio frågor. Good enough liksom.

Nu kommer nästa problem. Läraren har fortfarande inte berättat vart tentan ska hållas. Kollar forum ungefär en gång i kvarten. Nähä, ingen ny information den här gången heller.

Mejlar henne, och försöker hålla tonen så icke-panisk som möjligt. Hoppas det lyckades. Hon svarar snabbt som tur är, och lättad som få kollar jag. Hon har skrivit:

"Rum 412."

Utförlig information. Verkligen. Synd bara att det finns ungefär femtio byggnader på universitetet. Så. Min fråga är:

Vart FAN ska jag?

Nu är jag också oglad...

Fick precis mitt lönespec. INTE OKEJ, kan jag säga. Inte okej.

Spännande att ha 250:- kvar att leva på efter att ha betalat hyra och bredband. Mycket spännande.

Tentaplugg och gratisfestande

Det känns inte okej när en hel dag bara försvinner under en hög av papper täckta av pyttelitet nästintill oläsligt klotter. Jag pluggar inför muntliga tentan nästa vecka. Har suttit och antecknat som en dåre, med små facebook-pauser, förstås. Det kanske är det som är det värsta: att jag vet att om jag bara lyckades plugga mer fokuserat skulle det ta ungefär en tredjedel så lång tid. Alternativt att jag skulle kunna få tre gånger så mycket plugg gjort.

Usch. När blev det mörkt ute liksom?

Snart ska jag ut och fira Julians födelsedag. Tyvärr har jag ungefär noll kronor kvar att göra av med denna månad (egentligen har jag minus några hundra, för jag har snott från besparingarna, men det tänker jag inte låtsas om), så det blir la drinkar à la vatten ikväll. Alternativt att träffa någon trevlig pojke som vill bjuda mig på dricka. Bra plan. Mycket bra plan.

Hemmafest!

Förfest i Tensta blir hemmafest i Tensta för att ingen har ork eller ekonomi att dra vidare. Alltid trevligt. Det var mysigt, vi drack öl, poppade loss, hade spontan-idrottstävling med diverse moment (handstående mot vägg, twista järnet, osv.), och you-tubeade lite smått. Så klart.

Det blir Facebook-bilder imorgon. And lots of them.

Jag gillar hemmafester. Det blir så skönt avslappnad stämning. Man kan dansa runt som ett miffo till Backstreet Boys utan att någon tittar snett på en - det kan man förvisso göra på Villan också (eller vi har i alla fall gjort det). Man kan sova lite tupplur i en soffa utan att bli utkastad av en vakt - det kan man förvisso också göra på Villan.

Okej, point being att hemmafester är trevliga och Villan är typ ett andra vardagsrum så det räknas också som hemma?

Hm.

Ska avsluta med att dela med mig av två sms från en något bedrucken Freke:

Nr. 1, kl. 02:43 - "Tro inte vad du ser men tro på det du inte ser."
Nr. 2, kl. 02:48 - "Du skall endast tro på det du ser. Hur vet du annars att det är äkta?"

Fullosofi när den är som bäst?

Anti-plugg

Jag har hunnit läsa ungefär en fjärdedel av det jag ska ha läst till lektionen imorgon. Och nu sitter jag och bloggar om att jag inte har läst något, istället för att, hm, läsa det. Smart, Clara. S-m-r-t.

Jag hatar medeltiden. Och de isländska sagorna.

Vadå gammalt kommunistparti?

Är det bara jag som tycker att det är lite ironiskt att det är Ung Vänster som frågar oss: VILL NI HA DET SOM I SOVJET? på sin reklam?

Gratis sprit

Idag jobbade jag tolv timmar, men det är inte det jag ville ha sagt. Efter att dessa tolv timmar var över tyckte jag att jag förtjänade lite häng på stammishaket med Jenny, Freke och Icey.

Så det blev en snabb-öl efter jobbet. Måndagsöl, som jag förklarade för kollegorna.

Men så blev det inte riktigt. Efter våra första två öl tyckte Jenny att det var dags att beställa en varsin appletini. In honour av J.D. liksom. Och sedan kom våran bartender och bjöd på shots. Måndagsshots?

Jag vet inte, men det var väl ungefär där som jag slutgiltigt bestämde mig för att gå på min första bakisföreläsning.. :P

Sen blev det lite mera öl. Borde väl kolla Jennys öl-mätare för att vara helt säker, men jag misstänker att det blev tre öl, en drink och en shot?

Helt okej måndag i Näckrosen alltså.

:)

Söndagsmiddagar

Oof. Idag åkte jag hem till mamma och pappa efter jobbet för att äta middag. Fyllda biffar med potatisgrätang, mums. Det var trevligt att få lite hemlagad mat. Själv livnär jag mig mest på pasta/ris/nudel/bulgurrätter av olika slag. Kött äter jag inte så ofta. Det är dyrt och håller inte länge, så det passar inte alls in i singel-studentens livsstil.

Söndagsmiddag är bäst.

Sen jag kom hem har jag ägnat en dryg timme åt att sälja Mirjam en kamera över MSN. Det är krångligt. Svårt att förklara saker när man inte är ansikte mot ansikte. Men nu tror jag att det ska bli bra, förhoppningsvis har Mirjam fått en ny och fin rosa kamera imorgon!

Höst

Jag promenerade jättemycket idag på väg till och från jobbet (en fördel med att det aldrig går några bussar från pendeltågsstationen till dit man vill när man vill).

Det har varit soligt. Och kallt och härligt i luften. Jag önskar att jag hade haft med mig en stickad mössa och en lång, färgglad halsduk. Det hade känts lite mer välmatchat med höstkänslan som fanns i luften. Plus att jag hade sluppit frysa ihjäl - men det var trevligt ändå.

På vägen såg jag ett rönnbärsträd med stora jätteröd-orangea rönnbär. Är inte det det mest höstiga och vackra som finns?

Till versläran måste jag skriva en dikt i distikon. Ska jag upprepa den gamla klassikern från mellanstadiet och skriva om hösten och löven som ramlar ner på marken, tro?

Stammishaket

Hela livet har jag haft som ambition att bli stammis på ett ställe. Kan verka töntigt, och beror alldeles säkerligen på att jag kollade för mycket på Cheers! i mina yngre dagar. Men tänk vad mysigt: personalen hälsar och känner igen dig direkt när du kommer in, ger dig rabatter och specialpriser.

Ett tag trodde jag att det var FKB som skulle bli mitt stammishak. Det kändes charmigt och bra. Nära hem också. Men nu är det ett tag sedan jag var där, och under tiden som gått har jag insett sanningen:

Jag har blivit stammis på Akademibokhandeln.

Idag:

- fick jag äta thailunch till special-kompispris på Café Bojan.

- spenderade jag lite tid, som jag kanske borde ha lagt på att faktiskt läsa boken, på att istället lista ut vilken nivå av Infernot jag skulle förpassas till.

- försökte en kund lura mig på 400kr genom att påstå att han betalat med en femhundring och inte en hundring, men misslyckades för att jag har sån benkoll. Eller för att kunden bakom honom hade benkoll och skvallrade för mig.

Spännande grejer. Nej, det händer inte särskilt mycket just nu.

Hej och välkommen

Sist, sist, sist. Sista tonåringen (ja, i hela världshistorien). Sist ut i bloggandet. Aldrig får man vara med och skapa trender här i världen. Det är synd. Men sen skaffar jag ju faktiskt bara blogg för att jag inte har så mycket för mig, och det kanske är så att har man tråkigt orkar man inte vara särskilt nyskapande?

Mirjam cyberkramar mig. Det är visst Free Hug Day idag och jag har glömt det. Är man misslyckad om man inte kramat någon på gratis-kramdagen? Och hur mycket brukar en kram vara värd när den inte är gratis?

Egentligen borde jag läsa Divina Commedia, men jag är arg på boken för att Akademibokhandeln bara hade den inbunden och dessutom vägrade ge mig studentpris på den. Så nu blir det nudlar resten av månaden och jag tänker straffa boken för det genom att inte läsa den tills absolut sista sekunden innan min nästa lektion. Jag känner att det är ett ganska rimligt beslut.

I övrigt går det bra i skolan. Det är en del att läsa, föga överraskande kanske. Jag gillar att läsa, vilket är tur när man pluggar litteraturvetenskap, men jag ser med spänning fram emot den dagen då jag kommer hem, slänger ner väskan och kastar mig på marken skrikandes, "Jag vill inte läääääsa fler böcker! Jag får inte plats med fler bokstäääääver i huvudet!" Det blir nog skoj.