I-landsproblem

Så många dumheter man kan få för sig att ha ångest över.

Är det för att jag inte har något bättre att göra som jag spenderar en söndagseftermiddag liggandes i fosterställning på min säng, krisandes för att jag har för många lägenheter att välja bland?

Eller är det kanske bara en oföränderlig del av min personlighet? Att ha ångest. Eller möjligen att inte kunna fatta beslut.

Jag vet inte. Men jag läser vidare i Pappa Goriot och Röda Rummet (jag har för tillfället för många böcker att läsa, så det här med att läsa en bok i taget funkar inte längre) och knaprar på minimorötter.

Jag bor i en ölburk

Folk av olika slag hemma hos mig i stort sett hela helgen genererar sjuka mängder ölburkar. Och tomflaskor. Och disk. :( Och min säng är så obäddad att jag vill gråta lite när jag ser på den, inte för att jag förstår exakt hur det gick till.

Fast å andra sidan resulterar det också i att jag får resterna av den psykopatiskt goda tårtan Mirjam gjorde till Frekes födelsedag, för att födelsedagsbarnet himself är för lat för att hämta den. Plus nästan en hel flaska Baileys. Inte för att jag dricker det, men någon kommer väl göra det. Någon gång.

Oh. Fördelar och nackdelar.

Ständigt uppkopplad

Jag börjar stilla misstänka att vår umgängeskrets lider av överkommunikation. (Och överkonsumption av alkohol, för den delen)

Detta börjar jag reflektera över då jag sitter i en soffa med Anna och Soffan. Alla tre sitter med mobilerna framme och sms-ar fram och tillbaka. Anna har dessutom laptop i knät och facebookar och chattar samtidigt.

Och så pratar vi lite med varandra också. Emellanåt.

Vilket stort behov vi har av att kommunicera - med alla, hela tiden. Har vi så mycket att berätta egentligen?

Och hur ironiskt är det inte att jag sedan känner behovet att vidare berätta detta här. Envägskommunikation ut i cyberrymden.