Ständigt uppkopplad

Jag börjar stilla misstänka att vår umgängeskrets lider av överkommunikation. (Och överkonsumption av alkohol, för den delen)

Detta börjar jag reflektera över då jag sitter i en soffa med Anna och Soffan. Alla tre sitter med mobilerna framme och sms-ar fram och tillbaka. Anna har dessutom laptop i knät och facebookar och chattar samtidigt.

Och så pratar vi lite med varandra också. Emellanåt.

Vilket stort behov vi har av att kommunicera - med alla, hela tiden. Har vi så mycket att berätta egentligen?

Och hur ironiskt är det inte att jag sedan känner behovet att vidare berätta detta här. Envägskommunikation ut i cyberrymden.