Tvättdilemman

Varför är jag den enda människan i hela världen som inte lyckas förstå hur tvättstugans bokningssystem fungerar? Eller. Varför lyckas jag aldrig boka i tid, trots att jag vet - någonstans, längst bak i hjärnan, blandat med gymnasiefranskan och Get Fuzzy-strippar från fyra år tillbaka - att man måste vara nere flera decennier i förväg?

Normala människor bokar säkert nästa tvättid ungefär samtidigt som kläderna torkar i torktumlaren.

I min värld ser det ut så här: kläderna börjar sina, jag börjar fundera på att det är dags att tvätta. En dryg vecka senare har jag inga rena underkläder kvar att ta på mig, och går därför ner till tvättstugan, där jag inser - och blir alltid lika förfärad över detta faktum - att det är sex dagar kvar till nästa lediga tvättid. Jag tvingas köpa nya trosor och strumpor för att överleva veckan.

Utöver att detta är lite irriterande, så resulterar det, som ni kanske förstår, i att min tros- och strumpgarderob svämmar över och snart kommer att behöva en egen lägenhet för att få plats.

I jultider har man oftast inte så många lediga stunder till att tvätta, särskilt inte om man jobbar inom handeln och därmed jobbar ungefär sjuttio timmar i veckan runt jul. Det är dessutom en tid då man gärna vill vara lite extra fin på alla roliga middagar och fester man ska på, och därför vill ha de fåtal kläder man faktiskt tycker om rena och nytvättade.

Tydligen är jag inte den enda som tycker det. Den enda lediga tiden som fanns i min tvättstuga var på julafton, och så fan heller att jag tänker vika tvätt hellre än att kolla på Kalle, vilket är anledningen till att jag idag bar med mig en enorm säck kläder på kollektivtrafiken hem till mina föräldrar, lånade deras tvättmaskin, och sedan torkade kläderna med en hårfön - mamma och pappa äger dessvärre ingen torktumlare - tills den dog av överhettning.

Inte helt okej.

Förkylning och serie-överdos

Jag har varit mega-förkyld i några dagar nu. Hostar massor, är jättetäppt och snuvig samtidigt, och är febrig och äcklig i största allmänhet. På grund av detta har jag kollat på Vänner i stort sett oavbrutet i 48 timmar. Nästan. (Eller, ja, det kanske inte bara beror på att jag varit sjuk. Jag kollar på tv-serier oavbrutet ändå. Men ändock.)

Vänner är bra. Men. Ibland undrar jag om tv-serier börjar ta över mitt liv lite för mycket. Pratade med Jonathan igår, och han undrade hur jag mådde.

"I'm fined... Fine...d. Fine... d"

Vi kopplar båda samtidigt till avsnittet då Monica är förkyld och inte kan säga "fine".

"You know, when you put a "d" at the end of fine, you're not fine."

Hm. Måste sluta kolla för mycket på tv-serier. Måste sluta prata helt i citat och referenser.

Men ibland är det så svårt. Allt som behövs sägas har redan sagts så väl, så koncist. På tv.

Hur säger man t. ex. att två människor är som skapta för varandra utan att påpeka att "She's your lobster!"?

Hur föreslår man någonting utan att tillägga "It's gonna be legendary!" liksom?

Och så vidare.

Ack.

Belle & Sebastian!

Åh.

Lyssnar på min gamla B&S-skiva igen. Det var länge sedan sist, jag vet inte varför. Belle & Sebastian är kärlek.

And I know it could be me
I’m always asking for more
I keep running round in circles
I keep looking for a doorway
I’m going to need two lives
To follow the paths I’ve been taking
- Stay Loose

But it takes more than this to make sense of the day
Yeah it takes more than milk to get rid of the taste
And you trusted to this, and you trusted to that
And when you saw it all come, it was waving the flag
Of the United States of Calamity, hey!
After all that you've done, boy, I know you're going to pay
...
Now the trouble is over, everybody got paid
Everybody is happy, they are glad that they came
Then you go to the place where you've finally found
You can look at yourself sleep the clock around
- Sleep the Clock Around

Det är omöjligt att inte tycka om B&S. Det är omöjligt att inte bli lycklig av musiken.

Nu ska jag lyssna vidare på Dear Catastrophe Waitress. Alla borde äga den här skivan.

Krigszonen i Näckrosen

Tentaskrivande är lika med en extremt nerstökad lägenhet - jag unnar mig att slippa städa för att kompensera hemtentabluesen - och colaburkar och flaskor överallt - jag unnar mig cola, i stort sett alltid, men lite extra när jag skriver tenta och tycker synd om mig själv.

Utgångar, särskilt utgångar på jobbhelger, är lika med en extremt nerstökad lägenhet - jag rotar runt hejvilt i garderoben för att hitta något fint innan jag ska ut, och kastar sedan av mig tidigare nämnda fina i en stor hög när jag kommer hem i fyllan och villan, och ställer lite halvt urdruckna glas med Resorb här och var.

Tentaskrivande med paus för utgång på fredag och lördag, då jag dessutom jobbade hela helgen, resulterar i att min lägenhet ser ut som ett bombnedslag. Nu är det så illa att jag inte riktigt orkar göra något åt det.

En in i helvetes jävla ond cirkel.

Eller att jag helt enkelt är extremt lat.