Du har vunnit en bil!

Gårdagen i korthet:
Monstruösa mängder thaimat. Singha. Mysigt nostalgiprat och framtidsprat med Englandsflickorna. Världshistoriens starkaste caiprinoschka. Språngmarsch mot Söder efter otåliga telefonsamtal från Freko och Mirjam. Sodra bar med sittplats i panoramafönster. Plastglashat. "Du har vunnit en bil!" Irrade bort mig i lagerkällaren med läskiga gallergrindar när jag letade efter toaletter. Öl och öl och öl. Skål för vikingatiden - röva och plundra! Allsång till Gloria Gaynor. Dumrökande och dansande. Rundvandring på Stureplan. "Asså, du fattar väl att jag driver?" Köande till Laroy, donken, och kebabhak, utan att nånsin komma in någonstans. Långlånglångpromenad 'hem' till soffsovande.

Idag i korthet:
Bakisbrunch med eggs florentine. Sofo-trakasserande. Leka med brorsbarn i parken. Allsvensk premiär! Soft kök och bar med plankstek. Trötthet. Filmkväll med Mirro, cola och popcorn.

Det som helgen har saknat: strawberry daiquiris. Och sömn.

K750is äventyr på buss 2

Fick (läs: lånade av Julian) en ny (läs: hans förra modell) mobil idag. Så går det när man lämnar sin mobil på bussen för någon annan behövande (läs: tjuvaktig) själ att plocka med sig.

Får se vad SLs hittegodsavdelning berättar för mig när jag ringer imorn och ber dem luska reda på min lur, men det verkar som att oddsen är emot ett kärt återförenande.

Egentligen är det en bra sak i grunden, för jag behövde bli av med alla femhundraåttio sms från ett och ett halvt år tillbaka, och hade aldrig gjort det annars. Men frågan är om att slippa fina men onödiga sms från svunna tider är värt besväret och pengarna som krävs för att köpa ny mobil och, viktigast av allt, behöva rota runt halva världen för att få tillbaka sina kontakter (utom några, som kommer vara borta för alltid)?

Hm. Ja. Livet är spännande ibland.

Agnes Cecilia

Åh.

Agnes Cecilia på tv. Vilken dröm.

Och jag måste missa i stort sett hela för att jag ska iväg. Och det kommer aldrig någonsin gå att tanka den. Någonsin. Så jag kommer aldrig aldrigaldrigaldrig att få se den och det kommer bli som Fever Pitch som jag drömde om att få se, och gick och tänkte på i flera år.

Åååååh. Allt är förstört.

Guckapaj

Idag äter jag och Anna avokadopaj till middag.

Mest för att vi är hopplöst förälskade i avokado.
Men också för att jag får panik om jag inte lämnar lägenheten på en hel dag. Och därför var tvungen att gå till Hjulsta livs för att köpa middag, och där hittade fyrtioåtta perfektmogna avokados. It's the dream!

Avokadopaj. Är egentligen bara ett fint namn för gucka med gucka, och lite deg. Jag tror på att det här kommer vara årets måltid.

Och kanske kanske kan vi ikväll lyckas fullfölja påskplanen och se på "Tillsammans."

Hellre äta avokadopaj tillsammans än något annat i världen ensam.

Livsläxa

Jag är sjuk. Med anledning av detta tvingade Amy tidigare ikväll ner en hel vitlöksklyfta i min hals, och menade att detta på något sätt var medicin. Vitlök är gott. Vitlök i maten är bland det godaste som finns.

Hela vitlöksklyftor, däremot, visar sig vara djävulens påfund. Hela min mun, hela jag till och med, exploderar i äckelbrinnandehemsk smak. En sisådär två timmar och grundlig tandborstning senare känner jag fortfarande att det brinner lite i munnen.

Det visar sig att bara för att något är gott i små doser, så är det inte nödvändigtvis så att det inte är hemskt och potentiellt dödligt i stora.

Men mår jag bättre kanske?

Humiliated grapes

En scen ur en av världens bästaste filmer, Benny & Joon:

Sam: You don’t like raisins?
Joon: Not really.
Sam: Why?
Joon: They used to be fat and juicy, and now they’re twisted, like they had their life stolen. They taste sweet, but really they're just humiliated grapes.

Så känner jag också inför russin.

St. Patrick's Day

Igår var det St. Patrick's Day, och människorna som ser allt, inklusive den eget uppfunna skotthelgen, som ett ypperligt tillfälle att fira (läs: dricka öl) tog självfallet tillfället i akt för att bege sig till närmsta och bästa irländska pub och dricka Guinness och skrik-sjunga Wild Rover.

Åsikter går isär om hur bra idé detta visade sig vara, men för min del var det en fantastiskt bra kväll. Det hände många vackra saker.

Jag upptäckte Guinness (och imorse upptäckte jag Guinness-bakfyllan, även känt som att vara gladbakis). Människor vara gröna och lyckliga. Kvittoölen kom till. Jag och Anna dansade på bänken tre gånger (och blev utskällda av vakterna tre gånger). Vi upptäckte irish coffee, som smakar bara bra saker: godis, alkohol och koffein i ett! Jag träffade nya människor. Trubaduren spelade bara bra låtar hela kvällen och allsångsstämningen var på topp. Alla snusade jättemycket, och jag blev jättehög, sådär som jag alltid blir när jag snusar. Mer Guinness. Världens Fulaste Solglasögon kom in i mitt liv, och in i min kamera - det finns bilder på tio olika människor med dem på sig. Guinnessguinnessguinness, nu även i varierande storlekar! Fruktansvärt fula bilder på alla människor i världen. På vägen hem med nattbussen träffade jag mitt livs kärlek, även känd som nattbusspojken. Och, bäst av allt, imorse vaknade jag och var inte ens speciellt bakis.

Paddy's är lycka. Jag är lätt på igen nästa år.

Jag och Anna är dåliga Traderainflytanden på varandra. Jättedåliga.

Stockholmsupplevelser

Idag införskaffade jag "Urban Guide to Stockholm" för att kollektivets nyårslöfte äntligen ska infrias. Nu ska vi äntligen uppleva Stockholm helt galet mycket. Galet galet mycket. Det känns jättebra. Villan och Debaser can eat my shorts.

Vodka Resorb

Vodka Resorb. Det här måste ju ändå vara ultimata utveckligen på Vodka Redbull.

Jag och Anna har provat olika varianter av denna hela kvällen: ren, med citron och socker (som en tequila-variant, liksom), med hallonsorbet i, och med Berocca.

Jag vill påstå att den blev successivt äckligare från första shotsen. Men det var ändå en bra plan. Eller om inte en bra plan, så i alla fall en tillräckligt rolig dålig plan för att vara med på vår lista över sjukt dåliga idéer. Särskilt när Vodka Resorb-shots dricks i samband med jobbsökande och internetshopping på Tradera, H&M och Gina Tricot.

Vad ska man annars göra en tisdag-kväll, liksom?

Latte-update

Drack tredje latten på mindre än en vecka idag.

Min kaffeutbildning fortsätter med rasande fart.

Skaka skaka skaka på tunnelbanan hem.

Igen.

Varför gör jag det här egentligen?

Det näst dummaste som hände på skottdagen

Skottdagen firades storslaget med barrunda på Söder, där vissa utav oss blev utkastade från fler ställen än vi blev insläppta. Barhoppande på randombarer är en bra grej. Att jag och Anna avslutade kvällen på Göta Källare, efter att alla andra försvunnit, var mindre bra. Det var det dummaste som hände igår. Kanske det dummaste som hänt hittills i år.

Men det näst dummaste som hände var överraskande nog inte när vi försökte bli arresterade för att få polisskjuts hem, eller åtminstone till polisstationen i Solna (Jag minns visst det här, Anna... däremot hade jag ingen aning om att du blev utkastad från McD...). Det hamnar nog på en hedrande bronsplacering.

Det näst dummaste var det som - som tur är - aldrig blev av till slut. I taxin på väg hem, sent sent jättesent, diskuterar vi dumheten i att gå på GK. Anna kommenterade att det vore jävligt synd om vi bara minns den här kvällen som kvällen vi hamnade på GK. Lösningen? Att dra vidare någon annanstans, så klart. Strålande idé, tycker jag. Så klart. Allt känns som en så bra idé klockan halv fyra på morgonen.

Så det bestämmer vi oss för att göra, och ber taxichaffissen att vända om och åka - var? Vart är vi på väg? Taxichaffis, kör oss vart som helst som har öl och som inte är GK! Chauffören tycker däremot inte att det låter så hett, utan föreslår att det kanske är dags att åka hem och sova.

Tack, random förståndiga taxichaffis, för att du inte lät oss göra det näst dummaste på hela kvällen.