St. Patrick's Day

Igår var det St. Patrick's Day, och människorna som ser allt, inklusive den eget uppfunna skotthelgen, som ett ypperligt tillfälle att fira (läs: dricka öl) tog självfallet tillfället i akt för att bege sig till närmsta och bästa irländska pub och dricka Guinness och skrik-sjunga Wild Rover.

Åsikter går isär om hur bra idé detta visade sig vara, men för min del var det en fantastiskt bra kväll. Det hände många vackra saker.

Jag upptäckte Guinness (och imorse upptäckte jag Guinness-bakfyllan, även känt som att vara gladbakis). Människor vara gröna och lyckliga. Kvittoölen kom till. Jag och Anna dansade på bänken tre gånger (och blev utskällda av vakterna tre gånger). Vi upptäckte irish coffee, som smakar bara bra saker: godis, alkohol och koffein i ett! Jag träffade nya människor. Trubaduren spelade bara bra låtar hela kvällen och allsångsstämningen var på topp. Alla snusade jättemycket, och jag blev jättehög, sådär som jag alltid blir när jag snusar. Mer Guinness. Världens Fulaste Solglasögon kom in i mitt liv, och in i min kamera - det finns bilder på tio olika människor med dem på sig. Guinnessguinnessguinness, nu även i varierande storlekar! Fruktansvärt fula bilder på alla människor i världen. På vägen hem med nattbussen träffade jag mitt livs kärlek, även känd som nattbusspojken. Och, bäst av allt, imorse vaknade jag och var inte ens speciellt bakis.

Paddy's är lycka. Jag är lätt på igen nästa år.