Jag har inte bloggat på länge och tänkte inte göra det på ganska länge heller, men Anno sa att min blogg gjorde henne så ledsen hela tiden för att mitt senaste inlägg var så argt. Och det är sant, så det måste lösas på nåt smart sätt.
Så nu ska jag göra en lista över saker jag har (och har gjort):
- en vit mössa med lite cancerpatient-stuk som är alldeles underbar
- nudelsopperester
- vänskapsband
- resfeber
- ett eget rum i ett vardagsrum
- läslust men inga böcker
- förälskat mig i ett kollektiv (och i en pojke)
- ett jobb i två dagar till
- tre visum till tokiga länder med tokiga ambassader
- koleramedicin
- en baseball och såpbubblor i min handväska
- två par bajsbyxor
- druckit mycket kaffe men inte slutat bli kaffehög
- börjat lära mig åka longboard
- låg energinivå på datorn.
måndag 15 september 2008
onsdag 2 april 2008
Surhet
Sur sur sur. Människor är dumma i huvudet. Hela världen är dum i huvudet. Varför kan inte alla bara tänka som jag? Hela tiden?
Bajs.
Bajs.
April, april
Hallå. Varför hoppar jag aldrig av littveten när jag säger att jag ska göra det? Varför hade jag pseudo-dubbeldejt igår istället för att skriva min hemtenta? Varför bloggar jag nu istället för att skriva min hemtenta? Varför dricker jag kall broccolisoppa ur temugg?
söndag 30 mars 2008
Du har vunnit en bil!
Gårdagen i korthet:
Monstruösa mängder thaimat. Singha. Mysigt nostalgiprat och framtidsprat med Englandsflickorna. Världshistoriens starkaste caiprinoschka. Språngmarsch mot Söder efter otåliga telefonsamtal från Freko och Mirjam. Sodra bar med sittplats i panoramafönster. Plastglashat. "Du har vunnit en bil!" Irrade bort mig i lagerkällaren med läskiga gallergrindar när jag letade efter toaletter. Öl och öl och öl. Skål för vikingatiden - röva och plundra! Allsång till Gloria Gaynor. Dumrökande och dansande. Rundvandring på Stureplan. "Asså, du fattar väl att jag driver?" Köande till Laroy, donken, och kebabhak, utan att nånsin komma in någonstans. Långlånglångpromenad 'hem' till soffsovande.
Idag i korthet:
Bakisbrunch med eggs florentine. Sofo-trakasserande. Leka med brorsbarn i parken. Allsvensk premiär! Soft kök och bar med plankstek. Trötthet. Filmkväll med Mirro, cola och popcorn.
Det som helgen har saknat: strawberry daiquiris. Och sömn.
Monstruösa mängder thaimat. Singha. Mysigt nostalgiprat och framtidsprat med Englandsflickorna. Världshistoriens starkaste caiprinoschka. Språngmarsch mot Söder efter otåliga telefonsamtal från Freko och Mirjam. Sodra bar med sittplats i panoramafönster. Plastglashat. "Du har vunnit en bil!" Irrade bort mig i lagerkällaren med läskiga gallergrindar när jag letade efter toaletter. Öl och öl och öl. Skål för vikingatiden - röva och plundra! Allsång till Gloria Gaynor. Dumrökande och dansande. Rundvandring på Stureplan. "Asså, du fattar väl att jag driver?" Köande till Laroy, donken, och kebabhak, utan att nånsin komma in någonstans. Långlånglångpromenad 'hem' till soffsovande.
Idag i korthet:
Bakisbrunch med eggs florentine. Sofo-trakasserande. Leka med brorsbarn i parken. Allsvensk premiär! Soft kök och bar med plankstek. Trötthet. Filmkväll med Mirro, cola och popcorn.
Det som helgen har saknat: strawberry daiquiris. Och sömn.
tisdag 25 mars 2008
K750is äventyr på buss 2
Fick (läs: lånade av Julian) en ny (läs: hans förra modell) mobil idag. Så går det när man lämnar sin mobil på bussen för någon annan behövande (läs: tjuvaktig) själ att plocka med sig.
Får se vad SLs hittegodsavdelning berättar för mig när jag ringer imorn och ber dem luska reda på min lur, men det verkar som att oddsen är emot ett kärt återförenande.
Egentligen är det en bra sak i grunden, för jag behövde bli av med alla femhundraåttio sms från ett och ett halvt år tillbaka, och hade aldrig gjort det annars. Men frågan är om att slippa fina men onödiga sms från svunna tider är värt besväret och pengarna som krävs för att köpa ny mobil och, viktigast av allt, behöva rota runt halva världen för att få tillbaka sina kontakter (utom några, som kommer vara borta för alltid)?
Hm. Ja. Livet är spännande ibland.
Får se vad SLs hittegodsavdelning berättar för mig när jag ringer imorn och ber dem luska reda på min lur, men det verkar som att oddsen är emot ett kärt återförenande.
Egentligen är det en bra sak i grunden, för jag behövde bli av med alla femhundraåttio sms från ett och ett halvt år tillbaka, och hade aldrig gjort det annars. Men frågan är om att slippa fina men onödiga sms från svunna tider är värt besväret och pengarna som krävs för att köpa ny mobil och, viktigast av allt, behöva rota runt halva världen för att få tillbaka sina kontakter (utom några, som kommer vara borta för alltid)?
Hm. Ja. Livet är spännande ibland.
måndag 24 mars 2008
Agnes Cecilia
Åh.
Agnes Cecilia på tv. Vilken dröm.
Och jag måste missa i stort sett hela för att jag ska iväg. Och det kommer aldrig någonsin gå att tanka den. Någonsin. Så jag kommer aldrig aldrigaldrigaldrig att få se den och det kommer bli som Fever Pitch som jag drömde om att få se, och gick och tänkte på i flera år.
Åååååh. Allt är förstört.
Agnes Cecilia på tv. Vilken dröm.
Och jag måste missa i stort sett hela för att jag ska iväg. Och det kommer aldrig någonsin gå att tanka den. Någonsin. Så jag kommer aldrig aldrigaldrigaldrig att få se den och det kommer bli som Fever Pitch som jag drömde om att få se, och gick och tänkte på i flera år.
Åååååh. Allt är förstört.
söndag 23 mars 2008
Guckapaj
Idag äter jag och Anna avokadopaj till middag.
Mest för att vi är hopplöst förälskade i avokado.
Men också för att jag får panik om jag inte lämnar lägenheten på en hel dag. Och därför var tvungen att gå till Hjulsta livs för att köpa middag, och där hittade fyrtioåtta perfektmogna avokados. It's the dream!
Avokadopaj. Är egentligen bara ett fint namn för gucka med gucka, och lite deg. Jag tror på att det här kommer vara årets måltid.
Och kanske kanske kan vi ikväll lyckas fullfölja påskplanen och se på "Tillsammans."
Hellre äta avokadopaj tillsammans än något annat i världen ensam.
Mest för att vi är hopplöst förälskade i avokado.
Men också för att jag får panik om jag inte lämnar lägenheten på en hel dag. Och därför var tvungen att gå till Hjulsta livs för att köpa middag, och där hittade fyrtioåtta perfektmogna avokados. It's the dream!
Avokadopaj. Är egentligen bara ett fint namn för gucka med gucka, och lite deg. Jag tror på att det här kommer vara årets måltid.
Och kanske kanske kan vi ikväll lyckas fullfölja påskplanen och se på "Tillsammans."
Hellre äta avokadopaj tillsammans än något annat i världen ensam.
Livsläxa
Jag är sjuk. Med anledning av detta tvingade Amy tidigare ikväll ner en hel vitlöksklyfta i min hals, och menade att detta på något sätt var medicin. Vitlök är gott. Vitlök i maten är bland det godaste som finns.
Hela vitlöksklyftor, däremot, visar sig vara djävulens påfund. Hela min mun, hela jag till och med, exploderar i äckelbrinnandehemsk smak. En sisådär två timmar och grundlig tandborstning senare känner jag fortfarande att det brinner lite i munnen.
Det visar sig att bara för att något är gott i små doser, så är det inte nödvändigtvis så att det inte är hemskt och potentiellt dödligt i stora.
Men mår jag bättre kanske?
Hela vitlöksklyftor, däremot, visar sig vara djävulens påfund. Hela min mun, hela jag till och med, exploderar i äckelbrinnandehemsk smak. En sisådär två timmar och grundlig tandborstning senare känner jag fortfarande att det brinner lite i munnen.
Det visar sig att bara för att något är gott i små doser, så är det inte nödvändigtvis så att det inte är hemskt och potentiellt dödligt i stora.
Men mår jag bättre kanske?
torsdag 20 mars 2008
Humiliated grapes
En scen ur en av världens bästaste filmer, Benny & Joon:
Sam: You don’t like raisins?
Joon: Not really.
Sam: Why?
Joon: They used to be fat and juicy, and now they’re twisted, like they had their life stolen. They taste sweet, but really they're just humiliated grapes.
Så känner jag också inför russin.
Sam: You don’t like raisins?
Joon: Not really.
Sam: Why?
Joon: They used to be fat and juicy, and now they’re twisted, like they had their life stolen. They taste sweet, but really they're just humiliated grapes.
Så känner jag också inför russin.
tisdag 18 mars 2008
St. Patrick's Day
Igår var det St. Patrick's Day, och människorna som ser allt, inklusive den eget uppfunna skotthelgen, som ett ypperligt tillfälle att fira (läs: dricka öl) tog självfallet tillfället i akt för att bege sig till närmsta och bästa irländska pub och dricka Guinness och skrik-sjunga Wild Rover.
Åsikter går isär om hur bra idé detta visade sig vara, men för min del var det en fantastiskt bra kväll. Det hände många vackra saker.
Jag upptäckte Guinness (och imorse upptäckte jag Guinness-bakfyllan, även känt som att vara gladbakis). Människor vara gröna och lyckliga. Kvittoölen kom till. Jag och Anna dansade på bänken tre gånger (och blev utskällda av vakterna tre gånger). Vi upptäckte irish coffee, som smakar bara bra saker: godis, alkohol och koffein i ett! Jag träffade nya människor. Trubaduren spelade bara bra låtar hela kvällen och allsångsstämningen var på topp. Alla snusade jättemycket, och jag blev jättehög, sådär som jag alltid blir när jag snusar. Mer Guinness. Världens Fulaste Solglasögon kom in i mitt liv, och in i min kamera - det finns bilder på tio olika människor med dem på sig. Guinnessguinnessguinness, nu även i varierande storlekar! Fruktansvärt fula bilder på alla människor i världen. På vägen hem med nattbussen träffade jag mitt livs kärlek, även känd som nattbusspojken. Och, bäst av allt, imorse vaknade jag och var inte ens speciellt bakis.
Paddy's är lycka. Jag är lätt på igen nästa år.
Åsikter går isär om hur bra idé detta visade sig vara, men för min del var det en fantastiskt bra kväll. Det hände många vackra saker.
Jag upptäckte Guinness (och imorse upptäckte jag Guinness-bakfyllan, även känt som att vara gladbakis). Människor vara gröna och lyckliga. Kvittoölen kom till. Jag och Anna dansade på bänken tre gånger (och blev utskällda av vakterna tre gånger). Vi upptäckte irish coffee, som smakar bara bra saker: godis, alkohol och koffein i ett! Jag träffade nya människor. Trubaduren spelade bara bra låtar hela kvällen och allsångsstämningen var på topp. Alla snusade jättemycket, och jag blev jättehög, sådär som jag alltid blir när jag snusar. Mer Guinness. Världens Fulaste Solglasögon kom in i mitt liv, och in i min kamera - det finns bilder på tio olika människor med dem på sig. Guinnessguinnessguinness, nu även i varierande storlekar! Fruktansvärt fula bilder på alla människor i världen. På vägen hem med nattbussen träffade jag mitt livs kärlek, även känd som nattbusspojken. Och, bäst av allt, imorse vaknade jag och var inte ens speciellt bakis.
Paddy's är lycka. Jag är lätt på igen nästa år.
torsdag 13 mars 2008
måndag 10 mars 2008
Stockholmsupplevelser
Idag införskaffade jag "Urban Guide to Stockholm" för att kollektivets nyårslöfte äntligen ska infrias. Nu ska vi äntligen uppleva Stockholm helt galet mycket. Galet galet mycket. Det känns jättebra. Villan och Debaser can eat my shorts.
onsdag 5 mars 2008
Vodka Resorb
Vodka Resorb. Det här måste ju ändå vara ultimata utveckligen på Vodka Redbull.
Jag och Anna har provat olika varianter av denna hela kvällen: ren, med citron och socker (som en tequila-variant, liksom), med hallonsorbet i, och med Berocca.
Jag vill påstå att den blev successivt äckligare från första shotsen. Men det var ändå en bra plan. Eller om inte en bra plan, så i alla fall en tillräckligt rolig dålig plan för att vara med på vår lista över sjukt dåliga idéer. Särskilt när Vodka Resorb-shots dricks i samband med jobbsökande och internetshopping på Tradera, H&M och Gina Tricot.
Vad ska man annars göra en tisdag-kväll, liksom?
Jag och Anna har provat olika varianter av denna hela kvällen: ren, med citron och socker (som en tequila-variant, liksom), med hallonsorbet i, och med Berocca.
Jag vill påstå att den blev successivt äckligare från första shotsen. Men det var ändå en bra plan. Eller om inte en bra plan, så i alla fall en tillräckligt rolig dålig plan för att vara med på vår lista över sjukt dåliga idéer. Särskilt när Vodka Resorb-shots dricks i samband med jobbsökande och internetshopping på Tradera, H&M och Gina Tricot.
Vad ska man annars göra en tisdag-kväll, liksom?
tisdag 4 mars 2008
Latte-update
Drack tredje latten på mindre än en vecka idag.
Min kaffeutbildning fortsätter med rasande fart.
Skaka skaka skaka på tunnelbanan hem.
Igen.
Varför gör jag det här egentligen?
Min kaffeutbildning fortsätter med rasande fart.
Skaka skaka skaka på tunnelbanan hem.
Igen.
Varför gör jag det här egentligen?
söndag 2 mars 2008
Det näst dummaste som hände på skottdagen
Skottdagen firades storslaget med barrunda på Söder, där vissa utav oss blev utkastade från fler ställen än vi blev insläppta. Barhoppande på randombarer är en bra grej. Att jag och Anna avslutade kvällen på Göta Källare, efter att alla andra försvunnit, var mindre bra. Det var det dummaste som hände igår. Kanske det dummaste som hänt hittills i år.
Men det näst dummaste som hände var överraskande nog inte när vi försökte bli arresterade för att få polisskjuts hem, eller åtminstone till polisstationen i Solna (Jag minns visst det här, Anna... däremot hade jag ingen aning om att du blev utkastad från McD...). Det hamnar nog på en hedrande bronsplacering.
Det näst dummaste var det som - som tur är - aldrig blev av till slut. I taxin på väg hem, sent sent jättesent, diskuterar vi dumheten i att gå på GK. Anna kommenterade att det vore jävligt synd om vi bara minns den här kvällen som kvällen vi hamnade på GK. Lösningen? Att dra vidare någon annanstans, så klart. Strålande idé, tycker jag. Så klart. Allt känns som en så bra idé klockan halv fyra på morgonen.
Så det bestämmer vi oss för att göra, och ber taxichaffissen att vända om och åka - var? Vart är vi på väg? Taxichaffis, kör oss vart som helst som har öl och som inte är GK! Chauffören tycker däremot inte att det låter så hett, utan föreslår att det kanske är dags att åka hem och sova.
Tack, random förståndiga taxichaffis, för att du inte lät oss göra det näst dummaste på hela kvällen.
Men det näst dummaste som hände var överraskande nog inte när vi försökte bli arresterade för att få polisskjuts hem, eller åtminstone till polisstationen i Solna (Jag minns visst det här, Anna... däremot hade jag ingen aning om att du blev utkastad från McD...). Det hamnar nog på en hedrande bronsplacering.
Det näst dummaste var det som - som tur är - aldrig blev av till slut. I taxin på väg hem, sent sent jättesent, diskuterar vi dumheten i att gå på GK. Anna kommenterade att det vore jävligt synd om vi bara minns den här kvällen som kvällen vi hamnade på GK. Lösningen? Att dra vidare någon annanstans, så klart. Strålande idé, tycker jag. Så klart. Allt känns som en så bra idé klockan halv fyra på morgonen.
Så det bestämmer vi oss för att göra, och ber taxichaffissen att vända om och åka - var? Vart är vi på väg? Taxichaffis, kör oss vart som helst som har öl och som inte är GK! Chauffören tycker däremot inte att det låter så hett, utan föreslår att det kanske är dags att åka hem och sova.
Tack, random förståndiga taxichaffis, för att du inte lät oss göra det näst dummaste på hela kvällen.
fredag 29 februari 2008
Bajskväll
Jag tror att det här är sämsta kvällen någonsin. Jag brukar ha samma kväll lite då och då, och börjar känna igen den, och den suger alltid lika mycket.
Jag har ingenting att göra och är för grinig och uttråkad för att lyckas hitta på något eller hänga med på något.
Jag hatar fredagar innan jobbhelger.
Jag hatar jobbhelger.
Jag hatar att min hårddisk inte fungerar, och jag hatar verkligen att jag saknar någon som kan hjälpa mig att laga den.
Skithelvetes fanskap till ex som låtsas vara en bra människa för att sedan överge en och bli dykinstruktör i Thailand.
Allt suger.
(Idag bestämdes det att vi måste sluta ha ångest i mars. Så det verkar som att jag passar på att ha så mycket ångest som möjligt nu medan jag har chansen, i några timmar till.)
Jag har ingenting att göra och är för grinig och uttråkad för att lyckas hitta på något eller hänga med på något.
Jag hatar fredagar innan jobbhelger.
Jag hatar jobbhelger.
Jag hatar att min hårddisk inte fungerar, och jag hatar verkligen att jag saknar någon som kan hjälpa mig att laga den.
Skithelvetes fanskap till ex som låtsas vara en bra människa för att sedan överge en och bli dykinstruktör i Thailand.
Allt suger.
(Idag bestämdes det att vi måste sluta ha ångest i mars. Så det verkar som att jag passar på att ha så mycket ångest som möjligt nu medan jag har chansen, i några timmar till.)
torsdag 28 februari 2008
Hulken
Idag när jag klev upp sa Anna: "Vill du ha på dig de nya gröna strumpbyxorna?" Och självklart sa jag ja.
Så idag har hela Stockholm fått se mig med jättegröna Hulk-ben.
Verkligen hela Stockholm dessutom, för idag har jag varit väldigt duktig på årsmålet 2008: att uppleva Stockholm. Eller vad sägs om tre caféer, shopping från Beyond Retro och Record Hunter till NK och Stureplan, och besök på fem olika stadsdelar på en och samma dag?
Plus att jag började dagen med världens flummigaste telepati-experiment på uni imorse.
Så idag har hela Stockholm fått se mig med jättegröna Hulk-ben.
Verkligen hela Stockholm dessutom, för idag har jag varit väldigt duktig på årsmålet 2008: att uppleva Stockholm. Eller vad sägs om tre caféer, shopping från Beyond Retro och Record Hunter till NK och Stureplan, och besök på fem olika stadsdelar på en och samma dag?
Plus att jag började dagen med världens flummigaste telepati-experiment på uni imorse.
måndag 25 februari 2008
Sockerbakis
Oscarsgalan, alltså. Årets soffevent? Eller i alla fall årets längsta soffhäng.
I förberedelse för en sex timmars-tv-sändning, började vi bunkra upp med snacks flera timmar i förväg, på tre olika håll. Detta resulterade i att Dyvinge bidrog med: tre liter cola, tre liter glass och en stor chokladkaka, Annika tog med sig fyra liter cola och flera kilo lösgodis, och Julian dök upp med 1.5 liter cola och fyra chipspåsar med tillhörande dip.
Tippningslappar delades ut till alla, mössor stickades hejvilt av farmor Annika, Dyvinge bjöd som vanligt på allt på Tradera, och jag och Annika tvingade till och med i oss en hel kopp äckelkaffe, uppesittarkvällen till ära.
Och innan vi visste ordet av det var det dags! Två timmars skum amerikansk förshow och så var klockan plötsligt halv tre och galan var igång.
Det visar sig att allt är roligt mitt i natten efter att ha smaskat i sig några hekto socker. Vi fnissar åt allas tacktal och Jenny mobbar allas uttal. Vi väntade en hel natt på att Marion Cottillard skulle säga "experience" en gång till, men förgäves.
Jag och Annika fick huvudvärk av sockerchocken och tyckte att en bra lösning var att ta en Ipren och fortsätta plöja igenom snackshögarna.
Tippningen gick alldeles toppen (i alla fall för mig) och vi skrattade i hundra år när Annika, som inte fick en enda rätt på galans tre första timmar ungefär, bytte bort Gyllene kompassen som svar efter att vi trackat henne för att ha valt alkoholiserade polarbjörnar som bästa specialeffekter. Men. Tydligen gillar Oscarsjuryng alkoholiserade polarbjörnar.
Vi skrattade verkligen i hundra år åt det mesta.
Kvällens mesta citat var "Det finns ju en anledning till att den blev nominerade", och "Varför kan du inte tänka lite först?".
Halv sju däckade jag, och halv elva var det dags att gå upp och gå till uni. Det var ungefär då jag lärde mig att man inte behöver alkohol för att bli bakis. Huvudvärk, skakande, och en puls på minst fjorton tusen. Mm, cola.
Jag får två parallella sms från Annika och Anna som båda utropar: "Sockerbakis!"
Ja.
Något jag reflekterade över under psykologiföreläsningen (för att lyssna i tre timmar på pladder om neuroner och synapser är tråkigt och sockerchock är roligt):
Om man lindrar alkoholbaksmallor med socker och fett, hur lindrar man då bäst en baksmälla från överdrivet socker- och fettintag? Är det dags att plocka fram vodkan, eller?
I förberedelse för en sex timmars-tv-sändning, började vi bunkra upp med snacks flera timmar i förväg, på tre olika håll. Detta resulterade i att Dyvinge bidrog med: tre liter cola, tre liter glass och en stor chokladkaka, Annika tog med sig fyra liter cola och flera kilo lösgodis, och Julian dök upp med 1.5 liter cola och fyra chipspåsar med tillhörande dip.
Tippningslappar delades ut till alla, mössor stickades hejvilt av farmor Annika, Dyvinge bjöd som vanligt på allt på Tradera, och jag och Annika tvingade till och med i oss en hel kopp äckelkaffe, uppesittarkvällen till ära.
Och innan vi visste ordet av det var det dags! Två timmars skum amerikansk förshow och så var klockan plötsligt halv tre och galan var igång.
Det visar sig att allt är roligt mitt i natten efter att ha smaskat i sig några hekto socker. Vi fnissar åt allas tacktal och Jenny mobbar allas uttal. Vi väntade en hel natt på att Marion Cottillard skulle säga "experience" en gång till, men förgäves.
Jag och Annika fick huvudvärk av sockerchocken och tyckte att en bra lösning var att ta en Ipren och fortsätta plöja igenom snackshögarna.
Tippningen gick alldeles toppen (i alla fall för mig) och vi skrattade i hundra år när Annika, som inte fick en enda rätt på galans tre första timmar ungefär, bytte bort Gyllene kompassen som svar efter att vi trackat henne för att ha valt alkoholiserade polarbjörnar som bästa specialeffekter. Men. Tydligen gillar Oscarsjuryng alkoholiserade polarbjörnar.
Vi skrattade verkligen i hundra år åt det mesta.
Kvällens mesta citat var "Det finns ju en anledning till att den blev nominerade", och "Varför kan du inte tänka lite först?".
Halv sju däckade jag, och halv elva var det dags att gå upp och gå till uni. Det var ungefär då jag lärde mig att man inte behöver alkohol för att bli bakis. Huvudvärk, skakande, och en puls på minst fjorton tusen. Mm, cola.
Jag får två parallella sms från Annika och Anna som båda utropar: "Sockerbakis!"
Ja.
Något jag reflekterade över under psykologiföreläsningen (för att lyssna i tre timmar på pladder om neuroner och synapser är tråkigt och sockerchock är roligt):
Om man lindrar alkoholbaksmallor med socker och fett, hur lindrar man då bäst en baksmälla från överdrivet socker- och fettintag? Är det dags att plocka fram vodkan, eller?
fredag 15 februari 2008
Famillen H***
"Romanläsningen är för själen, vad opium är för kroppen: ett oavbrutet fortsatt bruk därav försvagar och skadar"
måndag 28 januari 2008
Tensta. (Yao.)
Nu är jag på plats i hooden.
Jag har packat upp och gjort mig relativt hemmastadd - med andra ord är datorn på plats och tvn inkopplad.
Och tack vare Mirjams hjälteinsatser har jag till och med en taklampa.
(Jag borde aldrig ha släppts lös i närheten av elektriska prylar. Allt var kaos, och det låg små små bitar elsladd utspridda över hela mitt rum, innan Mirjam kom och räddade dagen.)
Mitt rum har en alldeles för stor fåtölj i ena hörnet och ingen golvyta någonstans. Men det är lugnt. Golvyta är överskattat och alla behöver en enorm och jätteskön fåtölj här i livet.
Jag har packat upp och gjort mig relativt hemmastadd - med andra ord är datorn på plats och tvn inkopplad.
Och tack vare Mirjams hjälteinsatser har jag till och med en taklampa.
(Jag borde aldrig ha släppts lös i närheten av elektriska prylar. Allt var kaos, och det låg små små bitar elsladd utspridda över hela mitt rum, innan Mirjam kom och räddade dagen.)
Mitt rum har en alldeles för stor fåtölj i ena hörnet och ingen golvyta någonstans. Men det är lugnt. Golvyta är överskattat och alla behöver en enorm och jätteskön fåtölj här i livet.
fredag 25 januari 2008
Funderingar
Varför äger jag femtioåtta pennor men inget pennskrin eller något bra ställe att ha dem/transportera dem överhuvudtaget?
Batteriåtervinningen har en väldigt söt och mysig reklam, men varför kan de inte finnas lite mer överallt så man inte känner sig så fantastiskt frestad att bara slänga sin gamla mp3-spelare åt helvete (eller ut genom fönstret)?
Hur packar man bestick? Var packar man bestick? Varför äger jag bestick?
Varför äger jag överhuvudtaget så många saker som är okategoriserbara? Jag fattar inte hur människor kan ha prydligt ordnade flyttkartonger, märkta: böcker, kläder, kök & porslin. Jag har allt och ingenting i varenda en utav mina kartonger.
Jag lovar att det här är sista gången jag skriver nåt om att flytta. Förutom imorgon.
Batteriåtervinningen har en väldigt söt och mysig reklam, men varför kan de inte finnas lite mer överallt så man inte känner sig så fantastiskt frestad att bara slänga sin gamla mp3-spelare åt helvete (eller ut genom fönstret)?
Hur packar man bestick? Var packar man bestick? Varför äger jag bestick?
Varför äger jag överhuvudtaget så många saker som är okategoriserbara? Jag fattar inte hur människor kan ha prydligt ordnade flyttkartonger, märkta: böcker, kläder, kök & porslin. Jag har allt och ingenting i varenda en utav mina kartonger.
Jag lovar att det här är sista gången jag skriver nåt om att flytta. Förutom imorgon.
Vita år
Vad bra det känns att jag inte har gjort något annat än att gå på föreläsningar, läsa i bibblan, träna och packa på hela den här veckan.
...Eller, ja. Det är jobbigt att packa, men nu är det snart klart. Och! Det känns faktiskt ganska bra att jag har varit så här duktig med allt plugg hittills. Jag ligger inte ens efter, trots att det är första veckan! Jag hann läsa all sekundärlitteratur och förbereda diskussionsfrågorna till littvet-seminariet idag! Jag tror det är första gången det har hänt.
Någonsin.
Frågan är förstås om duktigheten kommer hålla i sig speciellt länge till efter den här första veckan. Svaret är... troligtvis nej. Eller egentligen är det definitivt nej, men jag har hört att man ska ha en positiv inställning till saker och ting.
Det är så mycket lättare att vara duktig när man är nykter - och aldrig är bakis på torsdagar eller super på fredagskvällar längre. Mycket lättare att gå upp tidigt och sätta sig i biblioteket. I like. Det är skönt att inte dricka så mycket. Jag kanske borde utöka vita månaden. Ett vitt år, kanske?
En kollega berättade om hennes brors taktik:
en vit dag i veckan
en vit vecka i månaden
en vit månad om året
och ett vitt år någon gång i livet.
Tja. Varför inte?
...Eller, ja. Det är jobbigt att packa, men nu är det snart klart. Och! Det känns faktiskt ganska bra att jag har varit så här duktig med allt plugg hittills. Jag ligger inte ens efter, trots att det är första veckan! Jag hann läsa all sekundärlitteratur och förbereda diskussionsfrågorna till littvet-seminariet idag! Jag tror det är första gången det har hänt.
Någonsin.
Frågan är förstås om duktigheten kommer hålla i sig speciellt länge till efter den här första veckan. Svaret är... troligtvis nej. Eller egentligen är det definitivt nej, men jag har hört att man ska ha en positiv inställning till saker och ting.
Det är så mycket lättare att vara duktig när man är nykter - och aldrig är bakis på torsdagar eller super på fredagskvällar längre. Mycket lättare att gå upp tidigt och sätta sig i biblioteket. I like. Det är skönt att inte dricka så mycket. Jag kanske borde utöka vita månaden. Ett vitt år, kanske?
En kollega berättade om hennes brors taktik:
en vit dag i veckan
en vit vecka i månaden
en vit månad om året
och ett vitt år någon gång i livet.
Tja. Varför inte?
onsdag 16 januari 2008
Jag gilllar todo-listor när sakerna redan är avprickade...
Flyttlådor = check!
Hyrlastbil till flytten = check!
Chaufför och bil till sänginhandling = check!
Adressändrat = check!
Litteraturvetenskap I = check!
Hah.
Hyrlastbil till flytten = check!
Chaufför och bil till sänginhandling = check!
Adressändrat = check!
Litteraturvetenskap I = check!
Hah.
måndag 14 januari 2008
Pusselbitar
Vad skönt det är när saker börja falla på plats.
Det är så typiskt ångestframkallande att ha fjorton olika halvjobbiga eller stressande saker att tänka på utan att kunna lösa något.
Eller också så tycker jag att alla bitar faller på plats bara för att jag har sett en skattjakts-kodknäckarfilm och tror att jag också kan lösa alla livets gåtor nu?
Det är så typiskt ångestframkallande att ha fjorton olika halvjobbiga eller stressande saker att tänka på utan att kunna lösa något.
Eller också så tycker jag att alla bitar faller på plats bara för att jag har sett en skattjakts-kodknäckarfilm och tror att jag också kan lösa alla livets gåtor nu?
onsdag 9 januari 2008
Näckrosen-nostalgi
Snart går det guibourgska flytlasset, från Näckrosen till hooden. Jag ogillar att flytta. Min oförmåga att planera saker jag tycker är jobbiga har nog ganska mycket med det här att göra. Jag har inga flyttkartonger ännu (banankartonger är inte flyttkartonger). Jag har ingen som kan hyra bil/agera chaufför på stora dagen. Jag har ingen säng till nya lägenheten.
Osv.
Jag misstänker att det är sådana detaljer som gör mig smått stressad över flyttandet. Men, men. Sånt löser sig alltid i slutändan. Och jag har ju faktiskt valt tapeter till mitt nya rum! Så det viktigaste är ju avklarat.
Det känns rätt bra att flytta ut till stora stora världen, utanför Solna, där jag bor. Jag har hört att de serverar spenatsoppa i lägenheten ute i stora stora världen. Spenatsoppa är bra skit. Spenatsoppa väger upp mot allt hemskt som finns i världen.
Men det finns några små saker jag kommer sakna från året i Näckrosen:
1) Näckrosgrillen.
P.g.a. att jag är väldigt dålig på att vara vuxen har jag lagat alldeles för lite mat till mig själv i år, och istället hängt alldeles för mycket på Näckrosgrillen (och även pizzerian och kebaberian, för den delen). De har världens godaste big-meny med ost på burgaren. Jag är nu massa bundis med de två korvgubbarna som jobbar där, och vi snackar alltid massa när jag väntar på maten. Bl. a. har jag lovat korvgubbe nr. 1 att lära honom spanska, och han har, så sent som ikväll, erbjudit mig en lägenhet i Solna. Massa, massa bundis.
2) FKB.
Ingen vidare förklaring nödvändig. Men eftersom det är trevligt att nostalgisera, så erbjuder jag den ändå: sommarhäng på uteserveringen, gratis måndagsshots från en av världens två bästa bartenders, alla försök att bli bundis med Camilla, den sista och ödesdigra ölkatten-kvällen. Osv. Osv.
3) Kenny Igelkott på ICA.
Varför heter han Kenny Igelkott? Ingen minns. Men han ser alltid så liten och glad ut att man blir lite lycklig av att handla på affären på fel sida Näckrosen.
4) Råstasjön.
Jag har sällan känt mig så duktig som de ca. fyra gångerna som jag snörade på mig joggingskorna och sprang de... två och en halv kilometrarna runt Råstasjön. I min minnesbild av det hela var det alltid perfekt väder - tio plusgrader, strålande sol. Så var det säkert också. It's always sunny in Näckrosen.
5) 515 + dess nattliga motpart, fyll-15. Det var tungt att flytta ut från innerstan. Att ha en buss (en! direktbuss!) som man kunde ta från Odenplan - som jag alltid ansett vara Stockholms Times Square - hela vägen hem kändes stort. Jag bodde inte längre i stan, men godammit, det var inte långt ifrån!
Däremot kommer jag inte att sakna: att ha en garderob för alla kläder och skor; att badrummet är så litet att man inte får plats att torka sig efter duschen; att bo på samma linje som Solna Centrum när Sverige spelar landskamp och man själv bara vill hem, och bort från alla fulla bönder som står och vrålar på tunnelbanan; och att gå hem genom parken på kvällar och nätter.
Jag tror att alla som jag, med varierande promillehalt, ringt och trakasserat sent på kvällen för att få telefonsällskap kan intyga den sista punkten.
Men! Onwards and upwards. Nu är det dags för ny lägenhet och nya minnen, fördelar, och nackdelar. Ge mig bara några flyttkartonger så är saken biff.
Osv.
Jag misstänker att det är sådana detaljer som gör mig smått stressad över flyttandet. Men, men. Sånt löser sig alltid i slutändan. Och jag har ju faktiskt valt tapeter till mitt nya rum! Så det viktigaste är ju avklarat.
Det känns rätt bra att flytta ut till stora stora världen, utanför Solna, där jag bor. Jag har hört att de serverar spenatsoppa i lägenheten ute i stora stora världen. Spenatsoppa är bra skit. Spenatsoppa väger upp mot allt hemskt som finns i världen.
Men det finns några små saker jag kommer sakna från året i Näckrosen:
1) Näckrosgrillen.
P.g.a. att jag är väldigt dålig på att vara vuxen har jag lagat alldeles för lite mat till mig själv i år, och istället hängt alldeles för mycket på Näckrosgrillen (och även pizzerian och kebaberian, för den delen). De har världens godaste big-meny med ost på burgaren. Jag är nu massa bundis med de två korvgubbarna som jobbar där, och vi snackar alltid massa när jag väntar på maten. Bl. a. har jag lovat korvgubbe nr. 1 att lära honom spanska, och han har, så sent som ikväll, erbjudit mig en lägenhet i Solna. Massa, massa bundis.
2) FKB.
Ingen vidare förklaring nödvändig. Men eftersom det är trevligt att nostalgisera, så erbjuder jag den ändå: sommarhäng på uteserveringen, gratis måndagsshots från en av världens två bästa bartenders, alla försök att bli bundis med Camilla, den sista och ödesdigra ölkatten-kvällen. Osv. Osv.
3) Kenny Igelkott på ICA.
Varför heter han Kenny Igelkott? Ingen minns. Men han ser alltid så liten och glad ut att man blir lite lycklig av att handla på affären på fel sida Näckrosen.
4) Råstasjön.
Jag har sällan känt mig så duktig som de ca. fyra gångerna som jag snörade på mig joggingskorna och sprang de... två och en halv kilometrarna runt Råstasjön. I min minnesbild av det hela var det alltid perfekt väder - tio plusgrader, strålande sol. Så var det säkert också. It's always sunny in Näckrosen.
5) 515 + dess nattliga motpart, fyll-15. Det var tungt att flytta ut från innerstan. Att ha en buss (en! direktbuss!) som man kunde ta från Odenplan - som jag alltid ansett vara Stockholms Times Square - hela vägen hem kändes stort. Jag bodde inte längre i stan, men godammit, det var inte långt ifrån!
Däremot kommer jag inte att sakna: att ha en garderob för alla kläder och skor; att badrummet är så litet att man inte får plats att torka sig efter duschen; att bo på samma linje som Solna Centrum när Sverige spelar landskamp och man själv bara vill hem, och bort från alla fulla bönder som står och vrålar på tunnelbanan; och att gå hem genom parken på kvällar och nätter.
Jag tror att alla som jag, med varierande promillehalt, ringt och trakasserat sent på kvällen för att få telefonsällskap kan intyga den sista punkten.
Men! Onwards and upwards. Nu är det dags för ny lägenhet och nya minnen, fördelar, och nackdelar. Ge mig bara några flyttkartonger så är saken biff.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)