Näckrosen-nostalgi

Snart går det guibourgska flytlasset, från Näckrosen till hooden. Jag ogillar att flytta. Min oförmåga att planera saker jag tycker är jobbiga har nog ganska mycket med det här att göra. Jag har inga flyttkartonger ännu (banankartonger är inte flyttkartonger). Jag har ingen som kan hyra bil/agera chaufför på stora dagen. Jag har ingen säng till nya lägenheten.

Osv.

Jag misstänker att det är sådana detaljer som gör mig smått stressad över flyttandet. Men, men. Sånt löser sig alltid i slutändan. Och jag har ju faktiskt valt tapeter till mitt nya rum! Så det viktigaste är ju avklarat.

Det känns rätt bra att flytta ut till stora stora världen, utanför Solna, där jag bor. Jag har hört att de serverar spenatsoppa i lägenheten ute i stora stora världen. Spenatsoppa är bra skit. Spenatsoppa väger upp mot allt hemskt som finns i världen.

Men det finns några små saker jag kommer sakna från året i Näckrosen:

1) Näckrosgrillen.
P.g.a. att jag är väldigt dålig på att vara vuxen har jag lagat alldeles för lite mat till mig själv i år, och istället hängt alldeles för mycket på Näckrosgrillen (och även pizzerian och kebaberian, för den delen). De har världens godaste big-meny med ost på burgaren. Jag är nu massa bundis med de två korvgubbarna som jobbar där, och vi snackar alltid massa när jag väntar på maten. Bl. a. har jag lovat korvgubbe nr. 1 att lära honom spanska, och han har, så sent som ikväll, erbjudit mig en lägenhet i Solna. Massa, massa bundis.

2) FKB.
Ingen vidare förklaring nödvändig. Men eftersom det är trevligt att nostalgisera, så erbjuder jag den ändå: sommarhäng på uteserveringen, gratis måndagsshots från en av världens två bästa bartenders, alla försök att bli bundis med Camilla, den sista och ödesdigra ölkatten-kvällen. Osv. Osv.

3) Kenny Igelkott på ICA.
Varför heter han Kenny Igelkott? Ingen minns. Men han ser alltid så liten och glad ut att man blir lite lycklig av att handla på affären på fel sida Näckrosen.

4) Råstasjön.
Jag har sällan känt mig så duktig som de ca. fyra gångerna som jag snörade på mig joggingskorna och sprang de... två och en halv kilometrarna runt Råstasjön. I min minnesbild av det hela var det alltid perfekt väder - tio plusgrader, strålande sol. Så var det säkert också. It's always sunny in Näckrosen.

5) 515 + dess nattliga motpart, fyll-15. Det var tungt att flytta ut från innerstan. Att ha en buss (en! direktbuss!) som man kunde ta från Odenplan - som jag alltid ansett vara Stockholms Times Square - hela vägen hem kändes stort. Jag bodde inte längre i stan, men godammit, det var inte långt ifrån!

Däremot kommer jag inte att sakna: att ha en garderob för alla kläder och skor; att badrummet är så litet att man inte får plats att torka sig efter duschen; att bo på samma linje som Solna Centrum när Sverige spelar landskamp och man själv bara vill hem, och bort från alla fulla bönder som står och vrålar på tunnelbanan; och att gå hem genom parken på kvällar och nätter.

Jag tror att alla som jag, med varierande promillehalt, ringt och trakasserat sent på kvällen för att få telefonsällskap kan intyga den sista punkten.

Men! Onwards and upwards. Nu är det dags för ny lägenhet och nya minnen, fördelar, och nackdelar. Ge mig bara några flyttkartonger så är saken biff.