"Ska vi ta en elfte?" - pitcher style

Hur man beter sig för att bli bjuden på efterfest i Årsta:

Börja med att dricka dryga elva Sofiero-pitchers delat på fem pers. Gå fram till tre okända killar och stör deras biljard-spel, för ni har bestämt er att mingla. Sno deras öl. Förstör deras biljard-spel genom att a) ha ner det vita klotet och b) spilla öl på biljardbordet. Sno - ganska odiskret - en av deras tröjor p.g.a. att den har särskriven text. Så fort ni kommer in på efterfesten, bänka er vid datorn och Facebooka och klaga högljutt över värdens musiksmak. Sno hans kylskåpsmagneter. Däcka i hans säng och gå ingenstans förrän klockan tolv på söndagen.

The Årsta incident, liksom.

Jag, Anna och Mirjam satt i en hög i Annas soffa i ganska många timmar på söndagen - när vi väl lyckats virra oss hem från Årsta - och pusslade ihop föregående kvällens händelser och fylle-diskussioner. Allting snurrade och vi kom överens om att eftersom vi alla kände likadant måste vara rummet det var fel på, och inte våra huvuden. Då vi satt och var allmänt extrem-borta, med en minst tio-dubblad reaktionstid och satt och skrattade och fnissade åt ingenting och sa mystiska saker mest hela tiden bestämde vi också att vi fortfarande måste varit fulla. Klockan tre på eftermiddagen. Jomenvisst.

För att fortsätta min fullosofi-dokumentering - se Frekes sms nedan för första inlägget - vill jag bara berätta Annas beer logic-teori som jag tänker kalla "Sambo sambo Clara":

"Eftersom du, jag och Mirjam jobbade på Grönan tillsammans är vi som en enhet, så vi är en och samma människa. Och jag och Jenny är ju sambos, så vi är också samma människa. Och om jag är samma som dig och Mirjam och Jenny, så måste ni alla också vara en enhet. Vi blir alla en stor enhet. Alla blir en stor sambo.

"Alla är sambo. Sambo sambo."

"Men jag då, jag är ingen sambo?"

"Nej. Du är Clara. Sambo sambo Clara."